The cat killed the yarn





Efter en dag på stan kommer jag hem till ett slakthus – katten har mördat ett garnnystan. Verkligen mördat; inte bara tuggat på det och slitit lite i det, utan rullat upp det över hela lägenheten, upp i kattställningen, runt kattställningen, och upp/runt allt annat möjligt och omöjligt. Min katt är en gammal kärring på sitt tolvte år och har aldrig tidigare visat något som helst intresse för garnnystan. Nu har hon fått smak för det och ger sig på vartenda ett så fort jag vänder ryggen till. Nu blir det tydligen till att säkra hemmet innan man lämnar det – ingenting går säkert längre. Vilken kliché!

***

After a day on the town I come home to a slaughterhouse – the cat killed the yarn. Really killed! Not just chewed on it a bit and tore it apart, but rolling it over the whole apartment, around the climbing tree, up the climbing tree, and over/around everthing else possible and impossible. My cat is an old lady on her 12th year, and she’s never before shown any interest in my yarn. She’s developed a taste for it now and attacks everything as soon as a turn my back to her. Now it’s apparently important to secure the home before leaving it – nothing is safe anymore. What a cliché!

2 thoughts on “The cat killed the yarn

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *