Grief

Busan

 

Yesterday evening I lost my beautiful beloved Busan. She got very ill and despite trying there was nothing more to do without great risk for her… so I had to make the choice.

My grief is unbearable. I don’t know what to do with myself.

She was with me for 16 long and wonderful years, since I was eleven years old. She was my friend, my sister, my baby. She always stayed close to me, always right beside me.

Next to me in the sofa, no matter what was in the way. On a towel on my desk, or even better right on top of what I was working on. In my lap in the rocking chair. On her pillow in the hallway, waiting for me to get up in the morning to finally give her breakfast.

I see her everywhere at home. Like a shadow playing tricks in the corner of my eye. All her favorite spots, now aching so unbearably empty.

She is gone, and I can’t stand it.

I’ll probably be quiet for a while. Please send your thoughts my way.

/Madeleine

16 thoughts on “Grief

  1. gem says:

    I know your pain. I lost my kitty after 18.5 years, I’d had her since I was 11 and the decision was the worst thing in my life.

    Thinking of you x

  2. Annelie says:

    Så ledsamt. Det finns aldrig ord till tröst. Stor kärlek betyder stor sorg. Stor sorg betyder stor kärlek. Så är det bara, det ena kan inte finnas utan det andra. Sörj du färdigt din kära vän. Vi är kvar och väntar. Många kramar!

    /Annelie

  3. Marita says:

    Madeleine så ledsen jag blir när jag hör det! Jag vet hur fasansfullt det är! Vi förlorade ju båda våra älskade Jansson och Maja förra året. Det enda man kan säga är att man klarar det bättre och bättre med tiden, men saknaden finns ju alltid kvar. Det är svårt att förklara hur mycket de betyder i ens liv, men det gör de. Jag tänker på dig! Varma kramar Marita

  4. Kylie says:

    Madeleine…I am so sorry for your loss.

    As a confirmed cat lover, I understand the feelings of immense sadness and grief that come with the loss of a much loved feline. Give yourself time, and take care. xxx

  5. Fiff says:

    Åh, nej! Jag lider så mycket med dig :-(.
    När jag förlorade Ebbe ett halvår efter att min mor gick bort så trodde jag aldrig livet skulle bli roligt igen. Men nu har jag världens roligaste Tyra ♥.
    Jag förstår hur tungt det känns, de är verkligen mer än en vän! Men jag hoppas att det någon gång i framtiden (snart hoppas jag) kommer en ny, mysig kattvän till dig. ♥ Skickar kramar!

  6. Maj-Len says:

    Kära Madeleine!

    Hittade din blogg idag, då jag själv försöker få inspiration att göra något konkret, efter att jag i måndags var tvungen att följa vår 16-åriga katt till dödens port. Det känns så otroligt svårt, vet inte, hur jag skall komma över sorgen! Sibbe var min vän i ur och skur, han var min trogna vän!

    En hjärtevarm kram till dej med förhoppning om att du orkar bättre dag för dag och hittar glädjen i livet igen!

    Maj-Len

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *