Tid

Idag har det gått 6 månader sedan jag förlorade min älskade Busan. Jag kan inte förstå hur det kan ha gått så lång tid. Det känns som igår, och samtidigt åratal bort. Jag saknar henne fruktansvärt, och tänker på henne varje dag. Jag har gråtit mer dessa månader än under alla mina tidigare 27 år sammanlagt. Det gör ont. Så ont. Jag tror det alltid kommer göra det.


Today it’s been 6 months since I lost by beloved cat Busan. I can’t believe it’s been that long. It feels like yesterday, and at the same time like years ago. I miss her terribly, and think about her every day. I’ve cried more these past months than I’ve done in all of my previous 27 years together. It hurts. So much. I think it always will.

Busan

Min trasiga själ läkt lite av mina två småttingar. De är nu fem månader gamla, och har växt så mycket! De visar sig vara två fantastiska små kattungar, med jättefint lynne och personlighet. De hittade snabbt sina egna platser i mitt hjärta!


My aching soul is eased a bit by my two small ones. They are now five months old, and have grown so much! They are turning out to be two amazing little kittens, with wonderful personalities. They quickly found their place in my heart!

Puder

Pixi

Inget handarbete idag. Men, här är en tjuvtitt på några kommande inlägg!


No crafting today. But, here’s a sneak peak on a few posts to come!

Arm knitting

Polymer clay hooks

Ballon ride 2014

3 thoughts on “Tid

  1. Tina says:

    Visst är det konstigt att tiden både står still o går så fort samtidigt? Kanske är det tur.
    Plats i hjärtat finns hur mycket som helst för nya vänner.. Och ingen tar den andres, det blir bara större. Hjärtat. Med fler platser vartefter de behövs..

  2. marremorr says:

    Ja, Busans plats i ditt hjärta kommer alltid att finnas där. Ingen kan ersätta den. Tur att hjärtat är konstruerat så att det kan göra plats för så många som behöver få sitt eget rum där. Kram!

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *